Anna i Aten

Idag är jag trött. Inte för att vi gör jättemycket om dagarna men solen och alla intryck man får gör att man är helt slut runt klockan 15.

Vi började morgonen med en liten löprunda för att sedan köra några mag- och armövningar med utsikt över havet.

 

Idag stod Ocean View och multi-purpose centret på schemat där vi även var igår. Två gånger i månaden på det stället har de att folk som söker "grant"(typ ekonomisk bistånd) kommer dit och får sätta sig i kö för att sedan bli intervjuad av en "manskaplike werker", socialarbetare på afrikaans, för att se om de kan få lite pengar av staten som bidrag. Är man en ensamstående mamma som söker barnbidrag kan man få 350 Rand i månaden, vilket man kan översätta till ungefär 250 svenska kronor. Vilket inte räcker till alls mycket, men ändå kan en ung tjej som går på droger bli gravid just för att få dessa 350 extra rand i månaden som då går till droger. Hemskt hur det kan gå så långt.. Jag frågade även Peter om hur mycket en person med en funktionsnedsättning kan få i månaden, då det är vad jag är väldigt intresserad av att jobba med i framtiden, men det skulle han ta fram siffror på. En annan gång berättade han att det inte är mycket de får och att några personer(kommer inte ihåg om det var volontärarbetare eller hur det var) hade byggt upp ett hus där de tog in kanske sex personer med funktionsnedsättning. Där använde de då alla sex personers bidrag för att betala hyra och köpa mat till allihopa. Alltså lite som ett gruppboende i Sverige, fast såklart väldigt olikt ändå.

Som pensionär över 65 år fick man 1500 rand, cirka 1050 svenska kronor, i månaden.

Vi åt den lilla lunch vi tagit med i ett av rummen på centret med två som jobbade där, Mischka och Alonzo som är väldigt snälla och glada. Dessa två jobbar med barnen som kommer efter skolan som jag berättade om igår. Jag tror även att det är med dem vi ska arbeta med några gånger på centret och se hur de har det där. Till det centret kommer även personer från olika småbyar med olika funktionsnedsättningar på morgonen, som de också jobbar med. Så där skulle jag mer än gärna vilja spendera mycket tid under vår praktik här.

Sedan gick vi runt lite i Ocean View och fick träffa en kvinna som jobbar på ett litet dagis kanske man kan kalla det. Där barn var som blivit sexuellt utnyttjade eller som varit med om andra händelser. Alla vi gick förbi på gatorna hälsade jätteglatt på oss och frågade var vi var ifrån. En på centret hade berättat att vi, som det syns inte kommer från Ocean View, skulle bli väl omhändertagna. Att de tar hand om de utifrån. Vilket kändes skönt att höra då jag faktiskt varit lite rädd för att gå runt på gatorna där. Sen ska man såklart inte gå runt efter klockan 22 på kvällarna då det inte är alltför ovanligt att man får höra pistolskott eller kan bli rånad. Ocean View är även ett ställe där Peter har en familj som någon av oss skulle kunna bo hos ett tag, vilket jag var väldigt sugen på(och är fortfarande) när vi först fick kontakt med Peter i Sverige.

Vi åkte sedan och storhandlade för att sedan vara hemma runt klockan 18. Ikväll står Ninos för maten och det blir hans version av pasta carbonara!